RSS

Inoff jaktprov NKL Tjolöholm, 13 april -14

Lite mer om Nikkas jaktprov (vilket förmodligen är skittråkigt för andra att läsa men det är bra för mig att ha det på pränt).
Vi hade startnummer 12 vilket innebar att det var lååång väntan, vi var på plats vid 10-tiden och jag rastade hundarna varpå de fick sitta i bilen.
Vid 12 var jag skitnojig och tog ut Nikka, rastade henne och försökte sedan med lite lugn uppvärmning.
Det gäller att få henne att blåsa ur den värsta stressen och energin samtidigt som hon inte skall bli stressad utan varva ner.
Det är möjligt att hon blir lite trött men face it, hon skulle kunna köra flera nybörjarklasser efter varandra och hon tröttar ut sig mer av att sitta och stressa.
Jag försökte även få henne att förstå stundens allvar, dagen innan var hon väldigt nonchalant och vimsig på genrepet men jag räknade lite halvkallt med att hon skulle skärpa till sig automatiskt när det blev skott och riktigt vilt, inte dummys.
Gjorde lite markeringar som gick fint, däremellan gick vi fot lite lugnt med passivitetspauser. Tror att det är ett rätt bra koncept, sitter man still och väntar så varvar hon upp och gnäller så det gäller att få henne att ta det lugnt vilket hon gjorde med fotgåendet.
Och, för att vara ärlig, så korrigerade jag henne lite för att få henne att skärpa till sig när hon var ofokuserad. Har insett att min lilla snälla hund inte alls är så vek när det kommer till arbete, då är hon faktiskt relativt hård. (I vardagen däremot är det en annan femma…)
Så var det äntligen vår tur och Nikka kändes rätt ok.
Började med en markering på land, hon spikade den inte men jobbade fint och tog den relativt snabbt.
Därefter en markering på vatten, inga problem. Hon skakade sig tidigare i veckan när vi testade lite vattenapportering men nu var det inga problem.
En mindre sökruta med fyra vilt, Plur jobbade fint även om hon pep iväg längs stigen och inte upp i rutan en gång men hon kom direkt på min signal. Lite vims när hon skulle avlämna så jag fick kalla in henne eftersom hon sprang till funkisarna.
SLARV med avlämningarna, hon nöp efter viltet och var inte lugn – eller rättare sagt så var inte vi lugna för jag kände att jag inte kunde lita på henne och så drog vi upp varandra med stressade avlämningar.
Ett par gånger gick hon inte ut på mitt sökkommando men det får jag ta på mig, jag samlade inte ihop henne utan skickade henne direkt utan att hon fick chansen att tänka. Får skylla det på min nervositet, jag var så noga med att inte gapa utan tala tyst så jag blev stressad. Men jag VAR faktiskt ganska tyst!
Efter tre inplockade fåglar tyckte domaren att det räckte och vi gick vidare.
Sedan ny vattenmarkering(?) där hon fick ta omtag på anden eller vad det nu var – bra koll jag har va? – och så var det ett större sök med sex vilt varav minst en kanin. Samma sak här; hon gick inte riktigt ut på varje kommando men jobbade annars fint förutom när hon pyste iväg en gång. Å andra sidan, hon kan ju inte veta var sökrutan är…
Hon kändes ändå lyhörd tyckte jag men slarvade med avlämningarna och nafsade efter kaninen. Aja baja!
Fyra inne och domaren var nöjd varpå det var en avslutande landmarkering med dold kastare. Hon tog den fint men jag får säga att på samtliga markeringar hade hon koll åt alla håll och kanter så jag blev lite nervös men hon hade uppenbarligen bättre reda på situationen än jag trodde.
Jag var tämligen nöjd, liiite irriterad på avlämningarna men dem får vi träna på. Hon har heller inte kört mycket på vilt och hon brukar släppa direkt även o hon kan hantera i synnerhet duvor lite omilt, dock inte så att hon knäcker dem. Inget snack eller tvekan om att ta något vilt men det hade jag inte trott heller.
Vi låg på ett 1:apris men eftersom hon ändå gnällde när domaren sammanfattade vår start så valde jag att avstå passiviteten helt, för att inte störa nästa ekipage. Egentligen skulle vi då fått en nolla eller högst ett tredjepris men vi landade på en tvåa med fina vitsord.
Domaren gillade att det var fart och fläkt, att Nikka lyssnade på mig(!) och att hon var spontan på viltet.
Så, protokollet då:
Samarbetsvilja och allmän effektivitet: Visar en god samarbetsvilja och en hög effektivitet provet igenom.
Sök: Genomför båda söken på ett snabbt och effektivt sätt. Följer upp vittring helt korrekt.
Fart: Mycket hög provet igenom. (Nähä?)
Uthållighet: Håller mycket väl för provet.
Näsa: Används kontinuerligt och på ett förnuftigt sätt.
Markeringsförmåga: Markerar bra såväl på land som i vatten. Löser land1:an med ringning.
Skottreaktion: Fokuserad på skytten men fast och tyst.
Apporteringslust: Mycket hög provet igenom.
Apportgrepp: Är ofta tjafsig vid avlämningar och nafsar efter kaninen. Lämnar en and korrekt trots vinggrepp.
Simförmåga och arbetsvillighet i vatten: Simmar bra och har en stor passion för vatten.
Sammanfattande kritik: En tik som med fart och fläkt genomför dagens prov. Samarbetar i stort sett bra med sin förare provet igenom. Ekipaget behöver komma bättre överens vid avlämningar.

På det hela taget bra förutom avlämningarna alltså och jag tänker att många av de svårare bitarna har hon lekande lätt för, lite vilthantering kommer vi väl att kunna fixa till, om än med hjälp.
Jag är rätt nöjd med mitt egna genomförande också och de missar jag gjorde handlade om nervositet. Det är klart att jag måste klara att bemästra den men det handlar ju om rutin och förtroende mellan Nikka och mig också.
Uppvärmningen kändes som en bra variant för Nikkas del så vi kommer nog att hålla oss till mycket men lugn fot samt några sök/markeringar för att lätta lite på spänningen. Betydligt bättre uppvärmning i söndags än på förra årets WTn i alla fall och då gick det ju ändå rätt bra på dem.
Vi måste naturligtvis komma tillrätta med gnällandet i passiviteten – under själva provet var hon knäpptyst – för att komma någonvart men jag tänker som så att jag kommer att vara nöjd med en etta på arbetsdelen och att vi sedan halkar ner på en trea på grund av pip. Tråkigt på Hunddata men JAG vet ju vad min hund kan!
Tills vidare satsar vi på C-prov/WT, hade vaga funderingar på att trots allt starta på någon av cupens deltävlingar i vår som träning men jag väntar nog till hösten. Pallar inte riktigt med att starta en hund som inte är mogen för det ÄVEN om jag själv vet att det bara är för övnings skull.
Jag som inte skulle tävla…

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 15 april, 2014 i Okategoriserade

 

Träning på Thorsvi

Lördag:
Eftersom jag anmält Nikka och mig till ett inofficiellt jaktprov så tyckte Anita att det var bra att göra samma upplägg på lördagens träning.
Två enkelmarkeringar, vidare till nästa ruta med två nya enkelmarkeringar. (En av rutorna skulle förstås ha varit vatten men det hade vi inte tillgång till. Nå, vattenarbete är inte direkt Nikkas svaga sida så det tar jag med ro.)
Sedan ett sök med två fåglar på ena sidan stigen och fem fåglar + en kanin på andra.
Nikka gick faktiskt som tåget!
Markerade fint, fumlade lite med en kråka men enligt Anita gjorde hon efter förutsättningarna helt rätt, snygga avlämningar och var kort sagt klockren på markeringarna.
Sedan söket då: jag tyckte att Nikka kikade upp mot höger där de två ensamma pippisarna låg så jag skickade dit varpå Nikka fick korn från andra sidan och sprang åt andra hållet.
En miss förstås men vi körde på och jävlar i min lilla låda vad hon jobbade! Snyggt och inte ett dugg tvekan på att hon skulle gå ut på ett nytt skick efter varje avlämning.
Sedan tog vi de två på andra sidan och hon gick ut som om hon aldrig tänkt tanken att hon inte skulle göra det.
Lägg därtill ett bra fotgående, stadga och en fokus som jag sällan sett Nikka ha så har ni ett väldigt snyggt genrep om jag får säga det själv.
Det boostade självförtroendet och Anitas beröm var härligt att få – i synnerhet som det kom just från henne :-).
Jag skall dock träna på att föra min hund lite tystare och elegantare, visst funkar det att vara högljudd (vilket jag inte tänkt på att jag är) men det ger definitivt bättre intryck med en litet tyst kommando. Nikka lär höra oavsett om jag skriker eller viskar…
Liiite pip när vi stod och sammanfattade dagens träning men inget på hela ”provet”. Det vore väl själva den om det inte skulle gå att få henne tillräckligt tyst i passivitet för att klara i alla fall NKL!
Jag blir lite kluven när Nikka går så bra för det är det där med pipet – å andra sidan skulle hon inte vara min om hon INTE pep och jag var ju faktiskt inte ute efter en tävlingshund utan en hund att träna och gå kurser med och där är hon perfekt.

Söndag:
På söndagen körde vi en kul och nyttig övning som jag förmodligen bara kommer att trassla in mig när jag skall förklara:
Vi lade ut fyra minnesområden (som Jörgen och Speys onekligen inte tittade på, de är liksom över den nivån om man säger så) längs med en stig och sedan gick vi samma runda igen.
På lagom avstånd till varje område ställde vi tre upp oss på rad varpå Anita sköt en dummy åt vänster och en åt höger.
Det var sedan upp till mittekipaget att bestämma i vilken ordning apporterna skulle tas in; de på sidorna av respektive ”sidoekipage” eller om mitt ekipaget skulle ta linjetaget i mitten direkt.
Alla fick alltså hämta varsin dummy, sedan bytte vi plats så att alla fick köra varje position på samtliga stationer.
Jag fegade första gången och lät de andra plocka in sina sidomarkeringar innan jag körde linjetaget men på de andra stationerna tog jag linjetaget först.
Nikka gick riktigt bra även om jag inte fick wow-känslan från lördagen. Men hon hade bättre koll på linjetagen än jag trodde att hon skulle ha och även om hon vimsade med en del markeringar så tycker jag att hon skötte sig helt ok.
Hon var fokuserad men pep en del när det inte var hennes tur – det kunde ta sin tid ibland – så då körde vi osttub. Det är ju ingen lösning i längden men det får henne att coola ner och jag tror faktiskt att hon kan koncentrera sig bättre när hon väl jobbar om hon lugnt stått och slickat mjukost än om hon stressat och varvat upp med pip och rejält gnäll.
Vi fick en del saker att tänka och träna på:
– Som sagt, en tystare och mindre vimsig Helene. Snabba, flytande kommandon utan krångel.
– Träna på att sätta Nikka RAKT vid min sida och att kunna rätta in henne åt rätt håll med min hand.
– När hon vimsar omkring för mycket på markering eller dylikt så ta in henne och så har hon sumpat den chansen. Jag får säga att hon faktiskt är väldigt lydig numera när jag kallar in henne även om hon jobbar, + i kanten för det!
– Träna mer söksignal, hon kan den fint när vi gör BARA den men i hopsatta övningar flyter hon lätt ut.
-Träna mer på stoppsignal och börja få in dirigering. Tror att hon är mogen för att börja sätta ihop en del saker nu men det skadar inte att traggla dem en och en heller!

På det hela taget en riktigt, riktigt bra helg och jag åkte hem mycket nöjd med min fina Pickelur. Nu skall vi träna inför påskens kennelträff!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 29 mars, 2014 i Okategoriserade

 

Viltträning, 21 mars-2014

Idag blev det en rätt lätt träning men vi körde med vilt; tre kajor, en duva och en kråka. Förra gången när vi hade nydödat vilt så var Nikka minst sagt orolig i munnen, hennes duva var nästan kal efteråt även om hon inte hade knäckt den.
Den här gången var det dock frusna/upptinade fåglar och hanteringen var betydligt bättre.
Började med en dubbelmarkering, inga problem. Bromsade henne på ingången och klappade lite på huvudet innan hon lämnade av, snyggt och prydligt.
En dubbelmarkering till, gick ännu bättre.
Sedan låg det kvar en kaja där vi kört sista dubbelmarkeringen som en annan hund hade missat så jag tog mod till mig och skickade Nikka på linjetag trots att hon inte sett. Hon pyste iväg, matte glömde blåsa stoppsignal så hon hamnade alldeles för långt fram men arbetade sig tillbaks till pippin. Duktig Plur!
Skickade sedan ett par linjetag mot en kulle som vi haft so minnesområde tidigare, första skicket inga problem, andra skicket skulle jag stanna henne på halva sträckan och sedan trycka ut henne.
”Det kan hon inte” sade jag för Nikka går inte att skicka ut igen när man blåst stopp.
Pfö! Min hund har lurat mig igen för när hon väl hade stannat efter lite krångel så var det inga som helst problem att få henne att gå ut och fortsätta. Hon förstod mycket väl ”ut” från alla håll och kanter, när det var vilt som lockade…
Med andra ord, bara att sätta mer press på henne för hon kan faktiskt.
Matte var också duktig som inte kräktes av att hantera döda fåglar men nog fasen är det äckligt! Undrar hur länge man måste ha retriever för att vänja sig? Att ta dem från Nikka är inte SÅ äckligt men att samla ihop dem eller ännu värre, kasta markeringar – disguisting!

På kvällspromenaden körde jag lite ”stopp” och ”ut” (bakåt), funkade alldeles utmärkt. Pickeluringen kan!

I helgen skall vi till uppfödar-Anita och titta på Nikkas små halvsyskon – och mamma Kiwi, jag har inte träffat henne än – och träna med Frippen och Nikka. Skall bli jätteroligt fast lite läskigt är det. Vet att jag kommer att bli nervös för TÄNK om jag inte har förvaltat Nikka på rätt sätt?

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 21 mars, 2014 i Okategoriserade

 

Crossbanan, 21 feb -14 Awesome!

En viss person sade ju till mig för några veckor sedan att sluta tramsa med Nikka för hon kan minsann det här och efter några utvecklingssamtal inser jag att denna visa person hade alldeles rätt. Där fick jag som trodde att min stackars hund inte begrep när det var långa avstånd eller svåra markeringar…
Nå, vi körde på crossbanan vid stallet idag och det bjöds på en hel del branta kullar och höjder/sänkor. Perfa både ur tränings- och konditionssynpunkt! (Fast det var förstås jobbigt att släpa sig uppför de där kullarna…)
Vi började med att lägga ut bollar på en av höjderna, gick några höjder bort och Nikka gjorde ett kalasfint linjetag även om det kanske inte var spikrakt.
Fortsatte med markeringar uppe på en av höjderna så hundarna fick springa ner från en brant kulle, över en annan och så upp för en brant slänt. Nikka gick så nedrans bra så det var en fröjd att se!
Ett nytt linjetag som var enkelt eftersom det följde en stig, Nikka fixade första men när jag skulle skicka henne gång två gjorde hon en snurr. Kalla in, snabbt utvecklingssamtal och se där, det gick alldeles utmärkt att springa samma sträcka igen!
Avslutade med några markeringar som även de var över några kullar där dummysarna hamnade i högt gräs. Svårare, men Nikka fixade det hyfsat.
Jag är så nedrans nöjd med min hund idag (och med mig själv också för den delen), det här var en riktig kick.
Och fröken hade inte alls dåligt minne med tanke på att hon satte både linjetagen och markeringarna.

Nu har vi fått läxa, att köra samma sträcka flera gånger utan trams från Nikkas sida. Tror nog att det kommer att gå bra även om det krävs några allvarliga samtal.

När vi väntade när de andra gjorde linjetag körde vi bakåtmarkering som koncentration/belöning åt Nikka vilket funkade fint, när det var markeringar så fick hon äta mjukost på tub. Tyst Pickelur!

Däremot tror jag att någon behöver träna stadga och det är definitivt inte vi!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 21 februari, 2014 i Okategoriserade

 

Linjetag (yes!), Hukevägen, 11 feb-14

Tränade vidare idag men på ett nytt ställe. Lade tre minnesområden och tänkte att det kommer Nikka aldrig ihåg men ta mig tusan, det gjorde hon! Kalasfint dessutom.
Över murar och diken (fast det brukar hon ju), inga tendenser till byten, snyggt inlevererat. Duktig Pickelur!
När vi kört några gånger började hon tveka och snurra så jag tog in henne och skickade om.
Nja, gick sådär men då fick jag rådet att ta ett utvecklingssamtal med henne som Anita skulle säga. Sagt och gjort, Nikka och jag talade allvar och ser man på, helt plötsligt kunde fröken ”ut” väldigt bra.
Jag har helt enkelt varit för mesig med henne, å andra sidan tror jag inte att det hade funkat om jag hade ”tagit tag” i henne för ett halvår sedan för då hade vi inte samma tillit till varandra.
Hon spelar ruskigt väl på mig, är jag det minsta tveksam säger Nikka att ”nä, jag tror inte att jag kan” och visserligen är hon känslig men inte lika mycket som jag trott alltså.
Dags att skärpa upp saker och ting några snäpp!
Men det är svårt med Nikka för även om hon inte gör precis som jag säger så ser hon ut att försöka i alla fall. Skroffan gör vad man ber henne om eller så skiter hon i det och då kan man ta tag i det, när Nikka ser ut att försöka så kan man ju inte bli arg. Vilket hon alltså insett bra mycket tidigare än matte.
Hon var för övrigt fint fokuserad idag, fick även några markeringar som hon tog snyggt.
Vi gjorde dessutom så att när de andra hundarna körde så fick hon en markering som hon sedan skulle sitta och fokusera på för att inte pipa. Funkade över förväntan, jag har ju gjort liknande tidigare men då med en boll och då blev det överslag i Pickelurskallen.
Visst pep hon lite ändå men en klar förbättring!
Det gäller bara att väga av tiden rätt, så att hon ”måste” sitta tyst en stund men inte kräva det för länge så att pipet kommer.
Jag tror som sagt inte att Nikka kommer att bli en TYST hund men kan vi få ner pipet så är det gott så.

Och om nu någon tror att våra utvecklingssamtal går ut på att slänga stackars Nikka på rygg och hoppa jämfota på henne så är det inte riktigt så det går till… Men nog talade jag om för henne att hon var tramsig!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 11 februari, 2014 i Okategoriserade

 

Vinter 2014

Vi har börjat köra igång så smått igen, Nikka är pigg och ”på” som alltid och jag börjar hitta lite ny träningslust – man kan inte annat med den hunden :-).
Vi kör förstås linjetag, jobbar på att få ut avstånden ordentligt och Nikka får vara med och placera ut dummysarna. Hon har ändå sopigt minne men kommer hon ihåg är det inga som helst problem vare sig det är diken, stenmurar eller annat i vägen. Problemet är förstås när hon INTE kommer ihåg!
Får även ta tag i att hon snurrar när hon blir osäker vilket Inger sade till mig redan i somras men jag har ändå inte lyckats få bort det helt. Nu har jag fått nya tips så får vi se om det funkar.

Vi har även tränat en del i stallet så nu börjat left och right sitta ännu bättre, dock har jag inte satt in det i en ”stor” övning än och ut/bakåt är märkligt svårt att komma ihåg om man heter Nikka.

Förra veckan tränade vi med skott och fröken höll sig faktiskt i skinnet bättre än jag trodde. Vi måste få tag på ett ställe där vi kan skjuta regelbundet! Hon behöver dessutom träna på markeringar med apportkastaren och även markeringar i största allmänhet.
Vi (jag) fick lite skäll idag eftersom jag blir stressad vid dubbelmarkeringar och bara släpper iväg henne utan att hon har hunnit samla ihop sig och få rätt fokus/riktning. Puh, jag måste ta det lugnt och låta det ta tid, det var samma sak när jag körde brukssök med Skroffan.
Hon har också varit snäppet på att tjuva några gånger så det får jag ta tag i. Ok att hon gjorde det några gånger när vi precis hade börjat köra tillsammans men nu!

Målet det här året är att fixa C-prov (Working test) ÖKL utan att skämma ut oss till hösten. Från början var siktet inställt på våren men vi har missat så mycket träning medan Nikka varit sjuk och jag tror inte att det skulle vara bra för vårt (=mitt) självförtroende att starta och ”testa” för tränings skull.
Däremot kan vi ju hänga med Anne när hon tävlar med Frippen så får Nikka och jag träna på tävlingssituationer och att vara tyst utan nervositet, det vill säga Nikka skall vara tyst och jag skall vara onervös.

Om och när hon väl skall starta på jaktprov igen så tror jag att man skall köra lite slut på henne innan för ljudandets skull. Hon håller ihop mycket bättre om hon fått explodera av sig först. Det är klart skall jag ha en Ferarri så skall jag väl kunna köra den utan att gå genvägar men jag tror ändå att det är det lättaste att blåsa ut lite av energin i stället för att kräva att hon skall lägga band på den.
Och face it, håller hon (och jag) bara ihop så borde hon fixa NKL utan större problem även om hon är lite trött – förutsatt att hon kan hålla tyst förstås.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 9 februari, 2014 i Okategoriserade

 

Vila, dec -13

Jag har inte glömt bloggen, vi har varit ute och småtränat men nu har Nikka vila eftersom hennes hals fortfarande inte är bra. Hon skall ta det lugnt tills vi får klartecken från vetten vilket tar minst tre veckor så det blir i alla fall året ut.
Trist nu när jag tycker att vi fått lite flyt i träningen men huvudsaken är förstås att Nikka blir bra och vi har ingen brådska.

På återseende!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 13 december, 2013 i Okategoriserade